... om man kastar om siffrorna.
I dag har jag fyllt år hela dagen.
Först blev jag sjungen för i sängen. Te, macka, ljus på brickan och många kramar. Nr 2 undrade vem som hade bajsat i min mun - fan dax att fixa den djävla tanden.
När barnen kommit iväg till skolan rövade maken bort mig från jobbet för att överaska med lunch på fin krog. På vägen dit fick jag en blixtrande migrän-attack och svimmade nästan på T-banan. Kastade mig av för att inte spy i tåget och fick sitta på en parkbänk och dricka cola. Oj så skoj.
Det blev en aning bättre. På fin-krogen mådde jag fortfarande pyton och käkade två alvedon till lunch. Oj så skoj. Stackars älsklingen som ville överaska.
Till slut verkade Alvedonen och vi gick på en Winston Churchill utställning. När han han skriva böcker och måla tavlor? Jätte fina dessutom. Han hade ju ett helt imperium att råda över, och ett världskrig att vinna.
Väl hemma visade det sig att huset nu var rent och städat. Inga legobitar att trampa på, inget grus, inga dammelefanter. Allt var skinande rent och luktade mmm! ååå vilken lycka.
Sen kom huvudverken tillbaka och jag fick gå till sängs. suck
Spaning från två öar. En stor höginkomstagar-ö och en liten kobbe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar