Fåret Dennis bodde först i en låda bredvid min säng.
Han skulle alltså ha mat var fjärde timme, dag som natt. Det blev en hel del vällingkokning, kan man säga.
Mamma hade som vanligt sagt att jag fick sköta om honom själv - och det fick jag minsann göra. Jag hade aldrig skött så mycket någonsin.
Så småningom blev fåret Dennis en riktig bamsing och fick flytta ut på balkongen.
Fru Nilsson, hon som fick påhälsning av Kurt, trodde att hon blivit galen när hon hörde -mää mää!? fem trappor upp i huset, men hon sa inget. Men när det började falla ner små runda bajs-pluttar i hennes kaffe, när hon satt och fikade på balkongen, då fick hon nog. Hon var arg och sa att det var en sanitärolägenhet med kreatur i stan - de ska hållas på landet. Vad Fru Nilsson gjorde i stan i så fall kunde man undra, men hon hade ju rätt.
Dennis var stor nu. Han behövde inte matas med nappflaska längre och fick flytta tillbaka till gården som han kom från.
Bonden skulle sköta Dennis och jag fick komma och gulla med honom så mycket jag ville.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar