Tjoflöjtmiddag

Efter att ha varit förkyld hela veckan på jobbet såg jag fram emot en stilla fredagkväll i soffan med sopranos och te. Det hade dock ej maken. Han har haft det lugnt på jobb-fronten och var tvungen att hitta på något kul, så han bjöd en massa folk på middag.

Han älskar umgänge, det gör jag också i vanligafall, men han har ingen känsla för planering, timeing och kan inte laga mat. Dessutom brukar han glömma att han har bjudit folk på middag eller tro att han har bjudit människor men glömt att meddela dem detta.
I går spontan-bjöd han in två par med barn på middag,  och glömt att han tidigare hade bjudit några andra till samma datum. När de, tidigt inbjudna, ringde för att höra vilken tid de skulle komma, säger maken:
- vad trevligt att du ringer, det var länge sedan, vi borde verkligen ses snart ...  men jag är lite stressad nu, vi ska ha gäster ...

Det kom många gäster. Panik-inköp av extra mat. Några stadiga GT och snoret kändes mycket bättre. Mycket sjung-skrål och gitarr-plink - suck! mitt arma huvud!