Skolmat, glutamat och annan mat

Mitt i natten, jag jobbar och tänker på mat. Inte för att jag är hungrig - tvärt om. Jag är sprickfärdig.
Det har blivit hemskt mycket thai-, japan- och kina-take-away den senaste tiden. Nu har vi dessutom varit på födelsedagskalas med fullkomlig asien-matorgie, 5 rätter. Glutamatet står mig upp över öronen.

Jag har tappat inspirationen. Vad ska man laga? Allt verkar trist, tar för lång tid och måste planeras i förväg.
För något år sedan hade vi en prat-glad gourmé kock som granne. Han hade svårt behov av sällskap och kom därför gärna ner och lagade middag åt oss. Det var gudagott, eller så trodde man det för när han lagade mat tog det tid, massor av tid, vin och småprat. När väl maten var klar, runt kl 11 på kvällen, var man så hungrig att wettex-trasan hade smakat som en dröm.

"Lite skit rensar magen"
Tänker på det gamla ordspråket när jag ser mat-tanten sleva upp storköks-pastan till skolbarnen från golvet. Detta eviga tjat om skolmat. När jag var barn smakade skolmaten vidrigt och det gör den fortfarande. Visst vore det toppen om alla skolor kunde ha en egen "Oliver" och barnen själva kunde vara med och laga sin skolmat - nyttig kunskap att ha glädje av i livet.
På barnens dagis var det en Ulla som lagade fantastisk mat. Lite trist bara när man själv har gjort sig till och lagat något riktigt gott ...
- mamma det var en god lax, men Ullas lax är godare.
Eller - vad vill ni ha till middag? - Ullas lasagne ...
Hjälp, Ulla kom genast!