Turbo-Berit i bajsberget

I dag var det visning av Stockholms bergrum för dem med DN-kort. Vi hade inget DN-kort, men vi har länge velat besöka ”bajsberget” Henriksdalsberget, så vi lånade ett kort och for dit.
Kö och kallt men efter en halvtimme var det vår tur. Vi fick se en sävlig film om Stockholmsvattnets ypperlighet. Innan filmen var riktigt slut kunde guiden inte vänta längre utan tände och sa - den här vägen. Sedan rusade hon iväg, 5 trappor ner i berget. Några besökare hade barn och andra hade svårt att gå - de hade inte en chans att hinna ifatt ... Turbo-Berit! Vi andra försökte bäst vi kunde att springa i långa underjordiska gångar och bergrum för att hinna fram till guiden Berit innan hon hade talat färdigt och pilade vidare till nästa stopp. Som tur var fick vi en påse med intressanta informationsblad så att vi kunde läsa om allt vi hade missat. En gång under rundvandringen han vi ifatt Berit och ställde en fråga. Svaret blev -ja ja, Whatever!
På varsin sida av gången som vi gick, sprang, på fanns 13 meter djupa bajsbasänger. Om någon fallit i och försvunnit hade i alla fall inte Berit saknat dem.