9 okt. 2011

1000 år av livshistorier

Gamla, gamla pergament-spröda vita damer sitter moltysta och stirrar på sina tallrikar. Skomakarlåda.
-Ät nu Olga, säger Abdul.
Men Olga vill inte äta, Olga vill dö.
I dag vimlar det av unga män som antagligen är utbildade ingenjörer i sina hemländer men här torkar de Olga i rumpan. Olga känner sig obekväm med det, det gör de unga männen också. Tänk om Olga visste att Abdul var ingenjör och Abdul visste att Olga varit diplomat chaufför i Gambia. Oj, vad de skulle ha kunnat berätta spännande saker för varandra. Ett helt rum proppfullt med erfarenheter och minnen av alla slag. Men ingen säger något, alla tiger.
-------------------------------------------------
Old, old parchment-crisp white ladies sit, absolutely silent, and star at their plates.
-Eat up Olga.
But Olga won't eat, Olga wants to die.
Today the place is swarming with young men, who probably are trained engineers in their home countries, but here they wipe Olga's ass. Olga feels uncomfortable with this, and so dose the young man. What if Olga knew that the young man realy was an engineer and the young man knew that Olga had been a diplomat driver in Gambia. They would have tousend exciting things to tell each other. A whole room packed with memories of all kind. But no one says anything, all is silent.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar