Barnet ligger i sängen och ojar sig. –Vad är det min lilla älskling, säger jag och försöker trösta.
–Rör mig inte, jag har fått Aspergers, säger han.
–Oj då, stackars dig.
–Föresten hatar jag alla i hela världen, alla är dumma och jag har ont överallt.
Förra veckan hade han en släng av diabetes ända tills insulinsprutorna kom på tal.
–Det gör ont i revbenen, kan det vara mjälten? Han som inte fick åka ambulans dog av det. Det gör ont i halsen också, munnen är full med blåsor. Jag är tjock och luktar illa. Ingen gillar mig. Ingen!
–Men jag gillar ju dig, fast du luktar illa. Det är nog bara en släng av laktosintolerans och ett ganska allvarligt fall av prematur-tonårssyndromet som slagit till.
–Ähh, du räknas inte, du är ju mamma. Aj, nu fick jag ont i ryggen också. Jag kan nog inte gå till skolan i morgon heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar