Inte såld på Abercrombie

Sonen har en amerikansk favoritbutik som även finns i london. Abercrombie. Dit MÅSTE vi gå.

I dörren står tre resliga tonårskillar med bar överkropp och kastar ur sig artighetsfloskler utan de minsta inlevelse.
Inne i butiken är det mörkt, hög musik och trångt, massor med tonåringar, araber och kineser samt dussintals falsk-smilande-flåskelsprutande personal i tonåren som försöker vara amerikaner men i själva verket visar sig, till stor del, vara svenskar.
Över hela den enorma lokalen vilar en sjuklig parfym doft som jag får migrän av redan på våning ett och kastade mig ut i panik.

Man får ju inte skriva såhär om man vill verka ungdomlig men jag står för att jag är en gammal kärring.
   Ner med Abercrombie-konceptet! Man mår illa av doften, man ser inte plaggen eller färgerna och man vill titta i lugn och ro utan att bli jagad av personal.
   När vi skulle gå blev vi erbjudna att ta en bild tillsammans med en av de barbröstade dörrpojkarna. Nu vet sonen vad han vill bli när han blir stor - Abercrombie-gorilla.

Andra bloggar om shopping, Abercrombie, london, butik, resor,