Smultronstigen är en stridsvagnsväg

När det inte händer så mycket är små äventyr en stor händelse.
Vi har tagit den nya gratisbussen till "smultronstigen" eller "myggstigen", den gör själ för båda namnen.
   Mamman har utlovat ett rött hav men i början av stigen är det ont om det röda guldet. Besvikelsen blir kortvarig för efter en stund blir det tätare och tätare mellan smultronen. Mums va gott. En i munnen och en i burken. Nää tre i munnen och en i burken. Äsch, skit i burken - mula! Man kan inte spara smultron, de måste vara nyplockade och lite solvarma.

Smultronstigen ligger på ett skjutfält och är inte en stig utan en stridsvagnsväg, men det låter inte lika vackert.
   Det är så vackert här, tänk om det inte fanns militärer som förstörde. Militärer som sköt sönder träden, kastade granater på klipphällarna eller mosade smultron med stridsvagn.
   I sluter av stigen ligger en död älg. Vad gör den här? Kanske har den självdött, men då hade den nog valt en mer skyddad plats. Kanske en jägare, men då hade den ju inte legat kvar utan i frysen. Kan det vara en blindgångare? Ännu en trevlig sak som militärer lämnar efter sig tillsammans med rostig taggtråd, granatsplitter, tomhylsor, metallskrot och otaliga sår i naturen.
Blindgångare = osprängda skott eller garnater.

O, snart 6 år, säger att om det inte finns militärer så kommer det krig (som om kriget var en egen demon).
- Om det inte finns militärer så finns det inte krig, säger jag. Men det håller inte O med om.
- Man måste ju skjuta för att kriget inte ska komma, säger han.
   Vi kommer på att alla militärer, som måste skjuta, ska ladda sina pickor med bär. Det ena laget laddar med smultron och de andra laget med blåbär, då ser man lätt vem som träffade bäst och därför vann.
   Sen kom vi fram till att det var slöseri på så goda bär och att det nog vore bra om militärerna, efter avslutat bärkrig, slickade av varandra.